Marie
Jag som är Heros matte heter Marie Grundström, är 25 år gammal och bor i Örnsköldsvik. Jag är miljöinspektör på Örnsköldsviks kommun.
När jag bodde i Umeå var jag med i lydnadsgruppen på Umeå Brukshundklubb, där var jag anmälningsansvarig, satt i sekretariatet på vissa tävlingar och lite annat smått och gott, plus att jag varit tävlingsledare i lydnadsklass 1 och 2 ett par gånger. Det var riktigt roligt och intressant. Samt att jag skött sekretariatet på en brukstävling. Jag är fortfarande med i utställningskommittén på UBHK.
När jag bodde i Umeå var jag med i lydnadsgruppen på Umeå Brukshundklubb, där var jag anmälningsansvarig, satt i sekretariatet på vissa tävlingar och lite annat smått och gott, plus att jag varit tävlingsledare i lydnadsklass 1 och 2 ett par gånger. Det var riktigt roligt och intressant. Samt att jag skött sekretariatet på en brukstävling. Jag är fortfarande med i utställningskommittén på UBHK.
Mitt liv med hund
Jag blev hösten 2009 för första gången i mitt liv hundägare. Min lilla söta vovve Hero kom då med buller och bång in i mitt liv. Han föddes dagen innan min 20 års dag, så han är alltså född den 25 oktober 2009.
Jag har länge varit sugen på att skaffa egen hund men trodde att det skulle dröja något år, men nu slumpade det sig så att Hero kom in i mitt liv och det ångrar jag inte en sekund. Anledningen till att det blev just en tollare beror mycket på att jag lärde känna Linn, jag fick följa med henne och Chaos på lydnadsträningar, tävlingar, utställningar och mycket annat. Vi tränade rapport tillsammans också och jag fick se allt roligt man kan göra med en tollare.
Jag fick också träffa alla andra tollare som de hade hemma hos sig och de var alla otroligt roliga hundar på sitt eget sätt. (bland annat Heros mormor Vilma och mamma Eliska)
När gymnaisetiden till slut var över så flyttade Linn (och Chaos) och jag in i en stor och fin 3'a i Umeå tillsammas och började på Universitetet. Och det var då jag lärde känna Eliska på riktigt. Vi fick låna upp henne till Umeå efter att hon haft sin första kull för att Chaos skulle slippa vara själv när vi var i skolan.
Eliska och jag fann varandra ganska snabbt och jag fick även äran att tävla henne i lydnadsklass 2. Vi hann med några tävlingar med blandade resultat, till slut lärde vi oss hitta varandra på tävlingsplanen och tog ett första pris innan hon började löpa och parades inför H-kullen. Sommaren 2010 fick jag låna Eliska igen och det resulterade i två till första pris på en två dagars tävling och jag fick uppleva hur det är att tävla när man känner sig som ett med hunden och har otroligt roligt tillsammans, det är den känslan jag letar med Hero på lydnadsplanen.
Jag har länge varit sugen på att skaffa egen hund men trodde att det skulle dröja något år, men nu slumpade det sig så att Hero kom in i mitt liv och det ångrar jag inte en sekund. Anledningen till att det blev just en tollare beror mycket på att jag lärde känna Linn, jag fick följa med henne och Chaos på lydnadsträningar, tävlingar, utställningar och mycket annat. Vi tränade rapport tillsammans också och jag fick se allt roligt man kan göra med en tollare.
Jag fick också träffa alla andra tollare som de hade hemma hos sig och de var alla otroligt roliga hundar på sitt eget sätt. (bland annat Heros mormor Vilma och mamma Eliska)
När gymnaisetiden till slut var över så flyttade Linn (och Chaos) och jag in i en stor och fin 3'a i Umeå tillsammas och började på Universitetet. Och det var då jag lärde känna Eliska på riktigt. Vi fick låna upp henne till Umeå efter att hon haft sin första kull för att Chaos skulle slippa vara själv när vi var i skolan.
Eliska och jag fann varandra ganska snabbt och jag fick även äran att tävla henne i lydnadsklass 2. Vi hann med några tävlingar med blandade resultat, till slut lärde vi oss hitta varandra på tävlingsplanen och tog ett första pris innan hon började löpa och parades inför H-kullen. Sommaren 2010 fick jag låna Eliska igen och det resulterade i två till första pris på en två dagars tävling och jag fick uppleva hur det är att tävla när man känner sig som ett med hunden och har otroligt roligt tillsammans, det är den känslan jag letar med Hero på lydnadsplanen.
Sedan var det mest slumpen som gjorde att den lilla klumpen med gristrynet blev min. Jag hade Eliska under första delen av dräktigheten och tyckte det var väldigt roligt att följa kullen då Eliska betyder så mycket för mig. Själv skulle jag inte skaffa valp förrän om nått år. Men det blev inte som jag hade tänkt mig och det ångrar jag inte överhuvudtaget.